Spray and Pray har länge använts som en nedsättande benämning på gammeldags massmarknadsföring. Argumentet är att de nya digitala möjligheterna till styrningar och budskapsanpassningar gör det omodernt och närmast idiotiskt att skicka ut exakt samma budskap till miljontals individer.
Som med många tidigare nya uppfinningar, kanaler och tekniker inom reklam och marknadsföring blev även anpassningar och styrningar av budskap ett gospel som skulle lösa alla kommunikationens problem. Och som många gånger tidigare tror jag man överförenklar och lägger för stor tilltro till en ny teknik. Tekniken kan öka effektivitet I visa lägen, men den kan inte göra hela jobbet.
Jag tycker den här artikeln som min amerikanska kollega Elisabeth Alcott skrivit I ämnet fångar det hela ganska väl. Elisabeths främsta observation är detta; när vi flyttar fokus helt från bred kommunikation till smalt riktad kommunikation, så tappar vi så mycket i övergripande strategi och kvalité. Den upplevda relevansen för slutanvändaren blir inte alls blir högre. Istället för att komma ifrån Spray & Pray har vi skapat Spray & Pray 2.0; 500 olika banners mot 500 olika målgrupper, utan möjlighet att lägga tid och kärlek på någon av dem.
Man litar så mycket på styrningen av budskap, att man missar att ha en bra, varumärkesbyggande kommunikation och ett övergripande strategiskt ramverk för alla. Vi har väl alla varit inne på webshopar och blivit jagade av retargeting-banners, som oavsett hur välinformerade de är inte kan ersätta den brand love som kan levereras i en smaskig påkostad och bred film. Bergen av tillgänglig data kan också bli förblindande, man känner att bara för att det går att segmentera måste man göra något av denna möjlighet.
Missförstå mig rätt nu, det finns fantastiska möjligheter med ny teknik, men man skall underordna tekniken till sina egna syften, inte bli slav under den. I grunden handlar det om att komma tillbaka till konsumentinsikt och till ROI-kalkyler. Om jag tittar på vad jag vet om mina kunder, tror jag att data och styrningar kan skapa något signifikant mer relevant för dem jämfört med min kommunikation idag. Och tror jag att den ökade effekten av denna riktade kommunikation överstiger kostnaden för att göra riktigt påkostad, genomtänkt och snygg kommunikation mot alla dessa segment? Om svaret är ja – kör. Om inte, avvakta lite, eller titta på andra sätt att använda data.
Jag avrundar med tre tips från Elisabeth som jag tycker är relevanta:
Först o främst, sluta prata med alla hela tiden bara för att du har data om dem. Data är ett verktyg, men data är inte kommunikation. Man behöver säkerställa att man har en historia att berätta också.
Sluta titta på data som individer, hitta större kluster och trender istället. Då blir det mer troligt att man hittar saker som är värda att ta action på.
Ersätt inte strategi med taktik. Se hur styrnings-möjligheter passar in i er långsiktiga strategi, snarare än tvärtom.
Det är dags att sluta prata om alla möjligheter kring vad vi kan göra med data, och istället börja använda data för att komma tillbaka till det vi gör bäst. Varumärken och byråer kan känna som om de har förlorat all koll på konsumenten, det går att skapa struktur i den upplevda röran. Stark storytelling med utgångspunkt i big data kommer att kunna uppnå stora saker – det gäller bara att se skogen för alla träd.