Månad: mars 2017

Just nu pågår SXSW 2017 i Austin och likt många andra i kommunikationsbranchen sitter jag på ett kontor i ett grått Stockholm och önskar att jag hade varit där. Mässan för interaktivitet (och musik) har blivit en intressant yta i gränssnittet mellan digitala prylar och digital kommunikation, om man tänker sig en slags bastard framavlad av CES och Cannes Lions.

Kan man inte vara där själv finns dock goda möjligheter att följa flödet av nyheter från sidlinjen via social medier. Sammanfattningarna av viktigaste nyheter har inte riktigt landat ännu, men om jag skall dra personliga slutsatser om vad som sägs i flödet så kan det sammanfattas såhär;

• AI – allt som har med att analysera data och fatta beslut på det kommer skötas av AI. Från sjukvård till att köra bilar, från dataanalys till
• Smarta hemmet med Alexa – det smarta hemmet har varit på tapeten i 20 år, nu verkar mycket praktiska konsumentlösningar finnas på marknaden. De flesta verkar i första vågen vara inne och leka med Amazons Echo-baserade programvara Alexa.
• AR spöar VR – Virtuella upplevelser är det många är intresserade av. Just nu verkar Augmented Reality se fler applikationer och färdiga lösningar än Virtual Reality.

En generell spaning verkar vara att det är mer av evolutioner än innovationer – det vill säga snarare än helt nya uppfinningar handlar det om att saker som varit på tapeten ett tag nu blir kommersiellt gångbara och når ut till konsumenter. Och det är ju inte dumt det heller..

 

Slutligen en tydlig sammanfattning av SXSW 2017 jämfört med SXSW 2016 från utmärkta Digitay;

 

 

 

 

Debatten om hur datastyrda och programmatiska annonsköp påverkar den digitala annonsmarknaden har pågått ett tag, nu senast med en krönika av David Sandström. De flesta är antingen helfrälsta missionärer eller nattsvarta pessimister. Sanningen är nog lite tråkigare och gråare än så; Det finns både för- och nackdelar med denna nya typ av köp, och de ser annorlunda ut idag än de kommer göra imorgon.

Låt oss vara tydliga med en sak; Det finns barnsjukdomar i de här köpen. Dessa handlar om faktorer som osäkerhet kring kvalitén på data, systemkostnader som påverkar ROI, svårighet med objektiva mätningar över flera plattformar med mera. Men det handlar inte bara om att bilen inte är intrimmad, det handlar också om att det finns få som är vana att köra den på ett bra sätt. Varken alla annonsörer eller alla byråer har full koll på hur man bäst rattar den här komplexa apparaten för att få ut värde ur den.

Jag tror man kan kortfattat sammanfatta för- och nackdelar såhär

–

 

• Svårjobbat
• Svårt att säkra kvalité
• Svårt att härleda o överblicka kostnader
• Svårt att ta fram bra material som funkar både för varumärke och teknisk plattform

+

 

• Möjlighet att individanpassa budskap
• Möjlighet att styra kampanjer till en optimal frekvens
• Möjligheter att gifta branding och konvertering genom användande av data
• Möjligheter till bättre mätning och överblick av kampanjer

 

Många aktörer är ovana, och de annonsörer som varit först in i att utnyttja möjligheterna är aktörer med en mer ”krängig” än varumärkesbyggande agenda. Detta har lett till osäkerhet kring köpen, men också till mesta av det som möter konsument inom området är banner-spam (dåliga retargeting-kampanjer med fula banners och oändligt hög frekvens).

Till skillnad från David, som ser en AdTech-bubbla på väg att spricka, tror jag på en mindre dramatisk utveckling. I takt med att annonsörer blir mer vana och tekniken blir vassare kommer barnsjukdomarna gradvis läka ut. Och då kommer fördelarna med marginal väga upp för nackdelarna.

Reklamens ansvar för mediepåverkan har länge debatterats, och var bl.a. ämne för Guldäggskampanjen 2015. Det har då främst talat om reklamens innehåll, inte om den påverkan distributionen av annonspengar har på vårt samhälle.

Givet utvecklingen på senaste med extremism, fejkade nyheter, klickbeten med mera (som jag bloggade om nyligen här) känns det relevant att ta upp diskussionen om hur man kan väva in ett ansvarstänk i medieinvesteringen. Vad gäller just fejknyheter släpper TU precis en studie där det visar sig att åtta av tio svenskar anser att fejknyheter i hög utsträckning påverkar vår uppfattning om grundläggande fakta kring aktuella händelser. Fyra av tio ser varje vecka fejknyheter och en av tio säger sig ha delat nyheter som de senare upptäckte var fejk.

På samma sätt som annonsörer och byråer idag ofta tänker jämställdhet och mångfald i reklamforograferingen borde man rimligtvis kunna tänka kring annonspengar också. (Balanced scorecard-tänker har ju fått genomslag inom frågor som HR, inköp och hållbarhet, logistik med mera).

Hur skapar man då genomslag för det här? Man skulle kunna tänka sig någon form av märkning som svenska annonsörer skulle kunna använda på hemsida, i årsredovisning och i införsäljning..

Vi på företag X verkar aktivt för att de medieinvesteringar vi gör

• Stödjer en oberoende journalistik och ett innehåll med hög kvalité
• Inte skall stödja antidemokratiska krafter
• Inte skall stöda spridande av falska nyheter
• Skall styras mot att undvika irritation hos konsumenter i form av irrelevans, för påträngande format eller för hög frekvens

 

Sen kunde motsvarande guideleines också användas när man briefar den som skall göra medieköpen. Svårt att mäta och följa upp naturligtvis, men kanske en bra tankeställare och mental Post-IT om inte annat.. Det är värt att fundera på kan jag tycka..