Jag tillhörde gruppen som tyckte riktigt illa om gympa i skolan. Jag hade ingen bollkänsla, var allmänt klen och var nervös inför det mesta som innebar någon form av risk för fysisk smärta. I den världen, där och då, var det de som gillade gympa, skolkade och och hade trimmade mopeder som framstod som tillvarons vinnare.
Framåt gymnasiet balanserades detta med ett slags motreaktion, ett slags ”Ja ni kanske är coolast nu men efter utbildningen om 10 år kommer vi vara era chefer”-tanke. En idé om att den tänkande människan som tar ansvar och hanterar omgivningen med vänlighet, artighet och respekt i långa loppet kommer segra. Sköldpaddans seger över haren, så att säga.
Jag kan inte låta bli att se vår ingång i eran av Trump, SD och Le Pen som ett bakslag mot den utvecklingen, en återgång till att den starkaste, den som är bäst på att med alla medel försvara sina egna intressen, är den som vinner.
Samtidigt står ju jag tydligt på ena sidan i denna dualitet, och det är nog viktigt att försöka förstå den andra sidan. Och kanske handlar det om ett slags revolution, där intellektuella och högutbildade med förståelse för det nya digitala landskapet blivit ett slags priviligerad ny aristokrati, (jfr Bards Nätokrater). Privilegier likt att välja ekologiskt och närodlat, att lära känna och förstå en global kultur, att skörda frukterna av digitaliseringen. Att ha råd med tolerans. Kanske sticker det i ögonen på de som står utanför denna utveckling.
Unga ser bevisligen sig själva som potentiella vinnare i den framtida utvecklingen. Bland 18-25 åringar i USA sade man tydligt nej till Trump. De ser sig själva som en del av en digital och global utveckling på ett annat sätt än äldre generationer.
Ovanpå denna utveckling med spänningar i samhället läggs problematiken med sociala mediers förmåga att snuttifiera, polarisera och subjektfiera nyhetsflödet. Den senaste snackisen är hur snabbt vårt nya medielandskap sprider rena lögner, och vad aktörer som Facebook eventuellt har för ansvar i att begränsa detta. Fenomenet är inte nytt (se t.ex. den gamla blänkaren om Morgan Freeman) men nu börjar man se att det kan ha påverkan på samhällsutveckling och på presidentval.
Vi går en potentiellt fantastisk framtid till mötes, med hela tiden växande möjligheter att lära oss, kommunicera och bygga nya saker. Jag hoppas bara att den breda massan inser det positiva i utveckling, och att vi kan gå framåt. Och lämna den unkna doften bakom oss.