Friends at the End. Så heter det program för ett värdigt avslut på livet som British Horse Society erbjuder sina medlemmar. Vackert ändå.
Uttrycket ”Att piska en död häst” är ju lite mindre vackert. Likt ”Friends at the End” har även detta koncept/uttryck sitt ursprung i England. Efter långa, energiska och resultatlösa försök att reformera arbetet i brittiska parlamentet började man anklaga liberala politikern John Bright för att ägna sig åt ”flogging a dead horse” när han vägrade släppa ett uttömt och dött ämne. Fatta när det är läge att ge upp John, var andemeningen.
Nåväl. Det om detta.
Tre demokratiska senatorer har just introducerat ett lagförslag, var syfte är att kraftigt begränsa hur tech-jättar får använda data för att styra sin annonsering. Banning Surveillance Advertising Act som den heter, begränsar möjligheter att styra annonsering på kön, ålder, religion eller tredjepartsdata man köpt från andra datakällor. Man kan fortfarande styra på geografi och kontextuellt baserat på vilket innehåll en användare konsumerar.
Detta är i sig inte slutet eller ”dödsstöten” för den glada verksamhet som kallas personaliserad marknadsföring. Man trodde GDPR skulle bli döden, men det gick att hitta vägar kring det. Man trodde att Chromes utfasning av cookies skulle avsluta allt, men det fanns fortfarande vägar framåt. (Den aktuella lagen gäller dessutom som jag förstår det endast i USA, vilket lämnar en icke försumbar del av världen oberörd av just detta).
Men om man adderar GDPR, Chrome, Apples önskan att stärka integritet i sina miljöer och Banning Surveillance Advertising Act tillsammans så ser man ju en trend, n’est pas? På allt fler håll, från allt fler källor, begränsas möjligheten att använda data fritt i reklam.
Och i det här läget finns det många smarta och motiverade människor som arbetar hårt på lösningar för att ändå kunna jobba med data-styrd reklam. Som kämpar natt och dag för att kunna leverera rätt budskap, till rätt person, vid rätt tillfälle.
Jag ser inget fel i målbilden och ambitionen. Att ett reklambudskap är informerat av data, avvägt mellan taktiska och varumärkesbyggande ändamål, genomtänkt kreativt och producerat med hög kvalité och anpassat till brand guidelines, det är ju svårt att argumentera emot.
Men när nu möjligheterna med data alltmer begränsas, och det samtidigt finns funderingar kring hur man producerar krispiga annonser för små delmålgrupper på ett kostnadseffektivt sätt, hur man på bästa sätt mäter effekt, hur mycket mankraft och systeminvesteringar man behöver för att nå den där målbilden fullt ut..
Kanske behöver man vid någon tidpunkt fundera på om man skall sluta piska den datadrivna hästen. Att fundera på vad man kan uppnå om man skiftar all den tid och kraft som investeras här, till att istället fokusera på saker som insiktsarbete, kreativitet, övergripande varumärkesstrategi.
Vi är kanske inte där ännu, men som ”Friends at the End” säger: Being prepared, structured, and having emotional support helps in the loss of your equine companion. Om (eller när) dagen för frånfället av datastyrd reklam kommer hoppas jag det är så vi adresserar processen.