”Det finns tre sorters lögn: Lögn förbannad lögn och statistik”
Detta sade aldrig Mark Twain, trots vad alla påstår. Han tillskrev däremot uttrycket till statsmannen Benjamin Disraeli i en biografi över denne. Vilket i sin tur också är ett felaktigt.
Ursprunget till det mest kända citatet om statistik är lika omtvistat som användandet av statistik i sig självt.
Det finns en diskussion om poddvalutor som har aktualiserat ämnet – i grunden en fråga om mätningsfilosofi; Mätningens syfte är stor, men mätningens metodik är större. Anser bl.a. KIA Index.
Simon Strand och Perfect day tycker tvärtemot.
Båda perspektiven har såklart relevans och det är i dialogen mellan dem som man kommer framåt. Det handlar i grunden om det principiella mot det pragmatiska. På en principiell nivå är det såklart viktigt att man har en korrekt mätning, inte minst eftersom denna lilla byggsten som är den uppmätta podd-lyssningen sedan byggs vidare till stora resonemang om mediehusens respektive styrka, poddlyssnandes värde relativt radio, beslutsunderlag för en massa annonsmiljoner etc. Valutan och mätmetodiken är genomtänkt och uttänkt, genomarbetad och vriden och vänd på.
Men det finns såklart en balans mot det pragmatiska, inte minst på en liten marknad som Sverige där det inte finns så många stackars konsumenter att mäta upp och analysera, inte så många kampanjer att få plats med i media på ett år. Blir mätning för komplex och svårgenomtränglig så skiter man i den och går på magkänsla ändå, eftersom besväret att mäta blir för stort i relation till vad man kan tjäna på den uppmätta varan. Och förstår de som tittar på siffrorna inte vad de innebär leder de gärna till felbeslut. Och då har statistiken gått emot hela sitt syfte.
Mätning utan metodik är naturligtvis inget vidare. Men mätning som tappar sin användbarhet är lika illa, om inte värre.